Fortsätt till huvudinnehåll

Vecka 18 del1.

Märker att det blir nog fler inlägg denna vecka men jag börjar med att reflektera över förra veckan (v18). En av de större nyhetshändelserna var väl ialla fall att Usama bin Ladin lämnade jordelivet. "skönt att mänskligheten befriats från en osympatisk individ" var rubriken i ekuriren en av dagarna. Hur det här kommer påverka världen och dess människor tvistas det om, men vi blir nog varse om det också sinom tid. Det som i alla fall påverkade mig under tisdagen var att det SNÖADE, vantar på och tänka att jaja så här är det ju ibland i vårat land. Under torsdagen och fredagen var jag på konferens tillsammans med goa människor från vårat avlånga land som också brinner för att stötta unga brottsoffer. Det tillkommer nya verksamheter varje år och det värmer en som nu kan titulera sig "old lady" bland gänget. Att vi i Eskilstuna är inne på vårat 11:e år känns stort.
Var någon och tittade på mjölkböndernas kosläpp i helgen? Måste bara boka in det till nästa år. Man räknade med att ca 100 000 stycken gjorde sig ett besök hos någon av de 43 gårdar som arrangerade det hela, med mjök och bulle till. Snacka om turist attraktion.

Kocken Tareq Taylor har sagt att "kanske är det just i mötet mellan människor som delar en måltid som livet är som mest påtagligt", detta kan jag skirva under på gällande tisdagens lunch tillsammans med min nu fd kollega som bjöd på sina dolmar - fyllda mangoltblad med mycket gott i (vet inte allt vad de innehåller). Usch vad jag kommer sakna henne. Hon kommer jobba i stan så det måste bli luncher ihop i framtiden, MÅSTE.
Tror jag avslutar del 1 med ett kort som får mig att le och må bra.

Vilken stjärna, eller hur. Hon ger så mycket kärlek bara genom att finnas

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu ni är jag på gång igen

Hej på er. Ska inte skriva så mycket varför jag inte varit ute här på så många år utan mer fokusera på varför jag känner för att börja skriva igen. Det händer mycket omkring oss i denna globala värld som både är otäck och förvirrande för en kvinna som mig. I min profession möter jag mycket  lidande men också stora portioner hopp om en bättre framtid både på det individuella planet men också mer kopplat till tron om en bättre värld. Jag är så tacksam för alla möten jag får ha med de som har kontakt med Stödcenter för unga brottsoffer. Jag har ett rikt nätverk som ger min stimulans för att kunna vara en god tjänsteman, med allt vad det innebär. Kommer nog skriva lite mer om allt positivt jag får möta i mitt jobb, inte minst under mina föreläsningar på temat LIVET PÅ NÄTET, som vänder sig i första hand till föräldrar som har barn i skolåldern. I mitt privat liv har det också hänt väldigt mycket sedan 2012. Kommer inte skriva så mycket om det heller utan mer fokusera på framtiden. Tän...

Omorganisation IGEN!!!!

Det här med omorganisation är ju ett ständigt påhitt som man får leva med om man jobbar inom offentligt förvaltning, helt OK. Men nu känns det lite extra för om nu det här går igenom kommer gamla goa ungdomsgruppen splittras. Genom åren har vi ändå kännt att vi haft varandra när det gungat och blåst orkan,men nu är den tiden förbi. Gällande Stödcenters framtid är jag relativt tillfreds med förslaget, jag känner alla som i såfall blir mina närmaste kolleger, MEN vem blir chef??????? (rysning) Nä nu ska jag försöka landa i känslan att vara ledig i två veckor och bara göra roliga saker. Har förstått att det nya modeordet bland semsterfirare är "glamping" = glammig camping. Nu blir det inte det den här gången men vår nya husvagn ska upp till landet, så vi får lära känna varandra.Så vi kan väl kalla det för en liten glamping. Så ser den ut, vårat lilla hus på hjul.

Hejohåjobbapå

Hösten har gjort sitt inträde ganska rejält. Ruggiga mornar och klara soliga dagar för att snabbt övergå till ett djupt mörker (då man märker att reflexerna inte kommit fram än). Tänkte inte bli så lång idag. Första dagen på Känn dig trygg - förebygg är avklarad. Att numera åka ut till skolorna istället för att eleverna kommer till Munktell fungerar bra tycker jag. Att vara på deras hemarena har sina fördelar. Men visst, huvudet känns något tungt. Jag ser det i alla fall som en bra resa att göra för att uppmärksamma ungdomarna på det som jag vill förmedla - hur de själva kan göra för att känna sig trygga på nätet, och vilka rättigheter dom har om nu det tråkiga skulle ske - att bli utsatt för något brottsligt. I år har jag min workshop ihop med fältgruppen, något som känns otroligt bra. I samband med dessa veckor planeras det för framtidscafé för boende i olika stadsdelar plus föräldrafika vissa mornar. Även här är temat Livet På Nätet.  Även vi i Sörmland har blivit varnade av...