Fortsätt till huvudinnehåll

V17, en händelserik vecka

Det var en kort vecka som började med att min vänstertumme fick en koll och nu ska jag ha ett handskydd fram till den 16 maj (till en början). Mia kom tillbaka efter sin mammaledighet, så nu är hon min chef ett tag framåt. Jag lovar att stötta henne så mycket jag kan. Vill gärna se henne på Stödcenter igen, men det kommer hända mycket tills dess - tro mig - . Det märks redan att jag är själv på verksamheten. Ärende inflödet hopade sig ordentligt så jag lyckades dubbelboka mig, ett besök på polisen och ett på K68, samma dag sammatid, det var bara att be om ursäkt och boka om. Det är det här jag är mest orolig för att jag inte ska hinna med. Ärendena är också ganska komplicerade och behöver en skärpt hjärna hos mig. Den skärpta hjärnan har haft jobbigt hela veckan pga en ihärdig förkylning. Det var länge sedan jag var så snuvig. Jag tror att det är en helt vanlig förkylning, goda vänner vill ha det till att jag blivit allergisk på gamla dar. HA vill inte, säger jag bara.
Veckans debattämne - om det Patrik Sjöberg berättat i sin bok har skapat underlag för många diskussioner i olika medier och på fikaraster. Mitt bidrag till det hela är att jag tycker att vi vuxna måste sluta upp att vara så rädda och försiktiga - VÅGA FRÅGA. Om man frågar så vet barnet att man undrar och bryr sig, sedan kanske det tar ett tag innan barnet faktiskt vågar lita på dig och berättar (om det nu finns något att berätta).

detta kom på min mail för ett tag sedan:
Adam, 7 år får frågan om han tror det är bättre att vara gift eller vara singel?
 - jag får huvudvärk när jag tänker på sånt. Jag är bara ett barn. Jag behöver inte sånt krångel.
Nog kommer Liv vilja låna farmors smycken, det visade hon redan i februari då detta kort togs.


OK det var den första krönikan, ha en bra vecka alla goa människor  /Ing-Mari/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu ni är jag på gång igen

Hej på er. Ska inte skriva så mycket varför jag inte varit ute här på så många år utan mer fokusera på varför jag känner för att börja skriva igen. Det händer mycket omkring oss i denna globala värld som både är otäck och förvirrande för en kvinna som mig. I min profession möter jag mycket  lidande men också stora portioner hopp om en bättre framtid både på det individuella planet men också mer kopplat till tron om en bättre värld. Jag är så tacksam för alla möten jag får ha med de som har kontakt med Stödcenter för unga brottsoffer. Jag har ett rikt nätverk som ger min stimulans för att kunna vara en god tjänsteman, med allt vad det innebär. Kommer nog skriva lite mer om allt positivt jag får möta i mitt jobb, inte minst under mina föreläsningar på temat LIVET PÅ NÄTET, som vänder sig i första hand till föräldrar som har barn i skolåldern. I mitt privat liv har det också hänt väldigt mycket sedan 2012. Kommer inte skriva så mycket om det heller utan mer fokusera på framtiden. Tän...

Omorganisation IGEN!!!!

Det här med omorganisation är ju ett ständigt påhitt som man får leva med om man jobbar inom offentligt förvaltning, helt OK. Men nu känns det lite extra för om nu det här går igenom kommer gamla goa ungdomsgruppen splittras. Genom åren har vi ändå kännt att vi haft varandra när det gungat och blåst orkan,men nu är den tiden förbi. Gällande Stödcenters framtid är jag relativt tillfreds med förslaget, jag känner alla som i såfall blir mina närmaste kolleger, MEN vem blir chef??????? (rysning) Nä nu ska jag försöka landa i känslan att vara ledig i två veckor och bara göra roliga saker. Har förstått att det nya modeordet bland semsterfirare är "glamping" = glammig camping. Nu blir det inte det den här gången men vår nya husvagn ska upp till landet, så vi får lära känna varandra.Så vi kan väl kalla det för en liten glamping. Så ser den ut, vårat lilla hus på hjul.

Hejohåjobbapå

Hösten har gjort sitt inträde ganska rejält. Ruggiga mornar och klara soliga dagar för att snabbt övergå till ett djupt mörker (då man märker att reflexerna inte kommit fram än). Tänkte inte bli så lång idag. Första dagen på Känn dig trygg - förebygg är avklarad. Att numera åka ut till skolorna istället för att eleverna kommer till Munktell fungerar bra tycker jag. Att vara på deras hemarena har sina fördelar. Men visst, huvudet känns något tungt. Jag ser det i alla fall som en bra resa att göra för att uppmärksamma ungdomarna på det som jag vill förmedla - hur de själva kan göra för att känna sig trygga på nätet, och vilka rättigheter dom har om nu det tråkiga skulle ske - att bli utsatt för något brottsligt. I år har jag min workshop ihop med fältgruppen, något som känns otroligt bra. I samband med dessa veckor planeras det för framtidscafé för boende i olika stadsdelar plus föräldrafika vissa mornar. Även här är temat Livet På Nätet.  Även vi i Sörmland har blivit varnade av...