Fortsätt till huvudinnehåll

V17, en händelserik vecka

Det var en kort vecka som började med att min vänstertumme fick en koll och nu ska jag ha ett handskydd fram till den 16 maj (till en början). Mia kom tillbaka efter sin mammaledighet, så nu är hon min chef ett tag framåt. Jag lovar att stötta henne så mycket jag kan. Vill gärna se henne på Stödcenter igen, men det kommer hända mycket tills dess - tro mig - . Det märks redan att jag är själv på verksamheten. Ärende inflödet hopade sig ordentligt så jag lyckades dubbelboka mig, ett besök på polisen och ett på K68, samma dag sammatid, det var bara att be om ursäkt och boka om. Det är det här jag är mest orolig för att jag inte ska hinna med. Ärendena är också ganska komplicerade och behöver en skärpt hjärna hos mig. Den skärpta hjärnan har haft jobbigt hela veckan pga en ihärdig förkylning. Det var länge sedan jag var så snuvig. Jag tror att det är en helt vanlig förkylning, goda vänner vill ha det till att jag blivit allergisk på gamla dar. HA vill inte, säger jag bara.
Veckans debattämne - om det Patrik Sjöberg berättat i sin bok har skapat underlag för många diskussioner i olika medier och på fikaraster. Mitt bidrag till det hela är att jag tycker att vi vuxna måste sluta upp att vara så rädda och försiktiga - VÅGA FRÅGA. Om man frågar så vet barnet att man undrar och bryr sig, sedan kanske det tar ett tag innan barnet faktiskt vågar lita på dig och berättar (om det nu finns något att berätta).

detta kom på min mail för ett tag sedan:
Adam, 7 år får frågan om han tror det är bättre att vara gift eller vara singel?
 - jag får huvudvärk när jag tänker på sånt. Jag är bara ett barn. Jag behöver inte sånt krångel.
Nog kommer Liv vilja låna farmors smycken, det visade hon redan i februari då detta kort togs.


OK det var den första krönikan, ha en bra vecka alla goa människor  /Ing-Mari/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

konsten att veta när man ska säga ja och nej

Hej. Jag har gjort en överslagsberäkning hur min tid ska förvaltas så bra som möjligt fram till nyår. HAHAHAHA säger jag bara. Ska förklara. Att bli tillfrågad om jag vill vara med i en grupp som fackförbundet Visions socialpolitiska strateg ska bilda för att träffa Margareta Winberg under hennes arbete med att se över socialtjänstlagen, det säger man absolut ja till. När en ungdom svarar på ett sms som jag skickat för länge sedan svarar att jo nu har hen insett att ett besök hos mig måste till, då gör man plats i bokningslistan, när en medlem inom vår Visons avdelning vill diskutera en angelägen fråga ja då finns det också tid osv osv. Men när säger jag nej då??? Jo faktiskt gjorde jag det igår när en kollega undrade om jag kunde närvara på en gymnasieskola för att ge ett utifrån perspektiv på en fråga de ska diskutera. Det var svårt men det gick. Det finns otaliga exempel på händelser den senaste tiden som har gjort att jag verkligen måste tänka till - är det...

Mitt i veckan spaning

Vet inte riktigt vad jag fick rubriken ifrån men den får stå kvar, hihi. Förra veckans jobb innehöll många olika aktiviteter. Det är väl det som är tjusningen med mitt jobb. Har ingen avsikt att bli för privat här men fick till mig en uppdatering hur en vän just nu mår och det gjorde mig ledsen. Tänk vad livet kan ändra sig fort. Jag har ganska många år levt med den vetskapen men det blir i alla fall obehagligt när det känns som en kraftigt käftsmäll  dyker på en. Jag har varit socionom i drygt 30 år och aldrig ångrat mig........nä aldrig. Det jag får till mig,  om inte varje dag så varje vecka gör mig stolt över mitt yrkesval. Jag träffade en person förra veckan som efter 1,5 timme sade att hen verkligen var glad att hen fick möjlighet att träffa mig och ville fortsätta efter min semester. Ärendet kom inte den vanliga vägen utan mötet blev av pga den goda kontakten och partnerskap som byggts upp mellan min verksamhet och polismyndigheten. Jag har alltid sagt att målgrupp...

Hejohåjobbapå

Hösten har gjort sitt inträde ganska rejält. Ruggiga mornar och klara soliga dagar för att snabbt övergå till ett djupt mörker (då man märker att reflexerna inte kommit fram än). Tänkte inte bli så lång idag. Första dagen på Känn dig trygg - förebygg är avklarad. Att numera åka ut till skolorna istället för att eleverna kommer till Munktell fungerar bra tycker jag. Att vara på deras hemarena har sina fördelar. Men visst, huvudet känns något tungt. Jag ser det i alla fall som en bra resa att göra för att uppmärksamma ungdomarna på det som jag vill förmedla - hur de själva kan göra för att känna sig trygga på nätet, och vilka rättigheter dom har om nu det tråkiga skulle ske - att bli utsatt för något brottsligt. I år har jag min workshop ihop med fältgruppen, något som känns otroligt bra. I samband med dessa veckor planeras det för framtidscafé för boende i olika stadsdelar plus föräldrafika vissa mornar. Även här är temat Livet På Nätet.  Även vi i Sörmland har blivit varnade av...