Fortsätt till huvudinnehåll

Maj barn

Att vara ett så kallat majbarn innebar när jag var liten att man hade sitt födelsedags kalas på baksidan hemma på gatan med alla som ingick i ens nätverk. Jag kan inte påminna mig att det regna en enda gång under de 12 år som det pågick. Det finns gamla fotografier som är ganska tung bevisning för att jag har rätt. Ett film bevis på att det också kan hagla finns från min 30-årsdag, då släkten fick tränga ihop sig i uterummet på landet när vi skulle fika. Att kvällen sedan blev perfekt finns också på video.
Att sitta och tänka tillbaka på 49 stycken födesledagar blir lite nostalgi.
Vad fanns i huvudet på Åsa, Katarina, Eline och mig när vi ställde upp oss för att bli fottade av mamma på min 8 årsdag? Vi var ganska tajta under en period. Men nu har jag ingen aning om vad dom gör. Min 25-års dag firade jag tre gånger. Först med personer som jag lärt känna under studietiden i Östersund. Vi var några som hade fått jobb i Stockholm under våren 1986 och höll ihop som glada, lite galna nyexade socionomer. Mina arbetskamrater från min praktikplats tog med mig till Djurgårn´ och Ulla Vinblad där det blev kolgrillat, och sist men inte minst släkten firade både mig och min farmor, som blev 75 år. Vi var också på Djurgårn´ men kommer inte ihåg restaurangen. Kan inte påminna mig att det regnade då heller.
Med andra ord så våndas jag nog lite av att vädret inte ska vara på min sida nu när jag ska gotta mig i två veckor. Umgås med nära och kära, göra bara roliga saker (och det brukar förutsätta sol och värme).
Nä nu ska jag ut och hälsa "Ärlan" välkommen. (berättar om honom en annan gång)

En vy över Västerås, Domkyrkan, som är tagen från Djäkneberget när mor och jag åt en god middag den 10 maj. Kort på maten kanske visas nästa gång




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

konsten att veta när man ska säga ja och nej

Hej. Jag har gjort en överslagsberäkning hur min tid ska förvaltas så bra som möjligt fram till nyår. HAHAHAHA säger jag bara. Ska förklara. Att bli tillfrågad om jag vill vara med i en grupp som fackförbundet Visions socialpolitiska strateg ska bilda för att träffa Margareta Winberg under hennes arbete med att se över socialtjänstlagen, det säger man absolut ja till. När en ungdom svarar på ett sms som jag skickat för länge sedan svarar att jo nu har hen insett att ett besök hos mig måste till, då gör man plats i bokningslistan, när en medlem inom vår Visons avdelning vill diskutera en angelägen fråga ja då finns det också tid osv osv. Men när säger jag nej då??? Jo faktiskt gjorde jag det igår när en kollega undrade om jag kunde närvara på en gymnasieskola för att ge ett utifrån perspektiv på en fråga de ska diskutera. Det var svårt men det gick. Det finns otaliga exempel på händelser den senaste tiden som har gjort att jag verkligen måste tänka till - är det...

Mitt i veckan spaning

Vet inte riktigt vad jag fick rubriken ifrån men den får stå kvar, hihi. Förra veckans jobb innehöll många olika aktiviteter. Det är väl det som är tjusningen med mitt jobb. Har ingen avsikt att bli för privat här men fick till mig en uppdatering hur en vän just nu mår och det gjorde mig ledsen. Tänk vad livet kan ändra sig fort. Jag har ganska många år levt med den vetskapen men det blir i alla fall obehagligt när det känns som en kraftigt käftsmäll  dyker på en. Jag har varit socionom i drygt 30 år och aldrig ångrat mig........nä aldrig. Det jag får till mig,  om inte varje dag så varje vecka gör mig stolt över mitt yrkesval. Jag träffade en person förra veckan som efter 1,5 timme sade att hen verkligen var glad att hen fick möjlighet att träffa mig och ville fortsätta efter min semester. Ärendet kom inte den vanliga vägen utan mötet blev av pga den goda kontakten och partnerskap som byggts upp mellan min verksamhet och polismyndigheten. Jag har alltid sagt att målgrupp...

Hejohåjobbapå

Hösten har gjort sitt inträde ganska rejält. Ruggiga mornar och klara soliga dagar för att snabbt övergå till ett djupt mörker (då man märker att reflexerna inte kommit fram än). Tänkte inte bli så lång idag. Första dagen på Känn dig trygg - förebygg är avklarad. Att numera åka ut till skolorna istället för att eleverna kommer till Munktell fungerar bra tycker jag. Att vara på deras hemarena har sina fördelar. Men visst, huvudet känns något tungt. Jag ser det i alla fall som en bra resa att göra för att uppmärksamma ungdomarna på det som jag vill förmedla - hur de själva kan göra för att känna sig trygga på nätet, och vilka rättigheter dom har om nu det tråkiga skulle ske - att bli utsatt för något brottsligt. I år har jag min workshop ihop med fältgruppen, något som känns otroligt bra. I samband med dessa veckor planeras det för framtidscafé för boende i olika stadsdelar plus föräldrafika vissa mornar. Även här är temat Livet På Nätet.  Även vi i Sörmland har blivit varnade av...