Fortsätt till huvudinnehåll

Maj barn

Att vara ett så kallat majbarn innebar när jag var liten att man hade sitt födelsedags kalas på baksidan hemma på gatan med alla som ingick i ens nätverk. Jag kan inte påminna mig att det regna en enda gång under de 12 år som det pågick. Det finns gamla fotografier som är ganska tung bevisning för att jag har rätt. Ett film bevis på att det också kan hagla finns från min 30-årsdag, då släkten fick tränga ihop sig i uterummet på landet när vi skulle fika. Att kvällen sedan blev perfekt finns också på video.
Att sitta och tänka tillbaka på 49 stycken födesledagar blir lite nostalgi.
Vad fanns i huvudet på Åsa, Katarina, Eline och mig när vi ställde upp oss för att bli fottade av mamma på min 8 årsdag? Vi var ganska tajta under en period. Men nu har jag ingen aning om vad dom gör. Min 25-års dag firade jag tre gånger. Först med personer som jag lärt känna under studietiden i Östersund. Vi var några som hade fått jobb i Stockholm under våren 1986 och höll ihop som glada, lite galna nyexade socionomer. Mina arbetskamrater från min praktikplats tog med mig till Djurgårn´ och Ulla Vinblad där det blev kolgrillat, och sist men inte minst släkten firade både mig och min farmor, som blev 75 år. Vi var också på Djurgårn´ men kommer inte ihåg restaurangen. Kan inte påminna mig att det regnade då heller.
Med andra ord så våndas jag nog lite av att vädret inte ska vara på min sida nu när jag ska gotta mig i två veckor. Umgås med nära och kära, göra bara roliga saker (och det brukar förutsätta sol och värme).
Nä nu ska jag ut och hälsa "Ärlan" välkommen. (berättar om honom en annan gång)

En vy över Västerås, Domkyrkan, som är tagen från Djäkneberget när mor och jag åt en god middag den 10 maj. Kort på maten kanske visas nästa gång




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu ni är jag på gång igen

Hej på er. Ska inte skriva så mycket varför jag inte varit ute här på så många år utan mer fokusera på varför jag känner för att börja skriva igen. Det händer mycket omkring oss i denna globala värld som både är otäck och förvirrande för en kvinna som mig. I min profession möter jag mycket  lidande men också stora portioner hopp om en bättre framtid både på det individuella planet men också mer kopplat till tron om en bättre värld. Jag är så tacksam för alla möten jag får ha med de som har kontakt med Stödcenter för unga brottsoffer. Jag har ett rikt nätverk som ger min stimulans för att kunna vara en god tjänsteman, med allt vad det innebär. Kommer nog skriva lite mer om allt positivt jag får möta i mitt jobb, inte minst under mina föreläsningar på temat LIVET PÅ NÄTET, som vänder sig i första hand till föräldrar som har barn i skolåldern. I mitt privat liv har det också hänt väldigt mycket sedan 2012. Kommer inte skriva så mycket om det heller utan mer fokusera på framtiden. Tän...

Omorganisation IGEN!!!!

Det här med omorganisation är ju ett ständigt påhitt som man får leva med om man jobbar inom offentligt förvaltning, helt OK. Men nu känns det lite extra för om nu det här går igenom kommer gamla goa ungdomsgruppen splittras. Genom åren har vi ändå kännt att vi haft varandra när det gungat och blåst orkan,men nu är den tiden förbi. Gällande Stödcenters framtid är jag relativt tillfreds med förslaget, jag känner alla som i såfall blir mina närmaste kolleger, MEN vem blir chef??????? (rysning) Nä nu ska jag försöka landa i känslan att vara ledig i två veckor och bara göra roliga saker. Har förstått att det nya modeordet bland semsterfirare är "glamping" = glammig camping. Nu blir det inte det den här gången men vår nya husvagn ska upp till landet, så vi får lära känna varandra.Så vi kan väl kalla det för en liten glamping. Så ser den ut, vårat lilla hus på hjul.

Hejohåjobbapå

Hösten har gjort sitt inträde ganska rejält. Ruggiga mornar och klara soliga dagar för att snabbt övergå till ett djupt mörker (då man märker att reflexerna inte kommit fram än). Tänkte inte bli så lång idag. Första dagen på Känn dig trygg - förebygg är avklarad. Att numera åka ut till skolorna istället för att eleverna kommer till Munktell fungerar bra tycker jag. Att vara på deras hemarena har sina fördelar. Men visst, huvudet känns något tungt. Jag ser det i alla fall som en bra resa att göra för att uppmärksamma ungdomarna på det som jag vill förmedla - hur de själva kan göra för att känna sig trygga på nätet, och vilka rättigheter dom har om nu det tråkiga skulle ske - att bli utsatt för något brottsligt. I år har jag min workshop ihop med fältgruppen, något som känns otroligt bra. I samband med dessa veckor planeras det för framtidscafé för boende i olika stadsdelar plus föräldrafika vissa mornar. Även här är temat Livet På Nätet.  Även vi i Sörmland har blivit varnade av...