Fortsätt till huvudinnehåll

tekniskt fel!!!!

HA trodde väl aldrig att jag skulle störa mig så mycket på att jag inte kunde komma in på sidan under gårdagen, men jag hade så mycket jag ville skriva om. Nu kommer jag inte ihåg allt. Igår var det Linnéa, min namnsdag. Min farmor hade också det som mellannamn. När jag var liten var det alltid tårta och en liten present. När jag blev äldre och flyttade runt i landet kom det ett fint handskrivet brev med blomstercheck i medskicket. Min farmor var cool. Ingenting verkade omöjligt i hennes vardag. Hon älskade att göra bussresor inom Sverige men även Norge och Finland fotograferades flitit med hennes instamatickamera med kubblixt (ja herre gud hur hon höll på så hon kunde använda alla fyra blixtarna innan de skulle slängas, fniss). Hennes passion var annars trädgård och blommor, och då snackar vi om en dam med gröna fingrar. När jag bodde i min första egna lägenhet hade jag alltid ångest hur mina blommor såg ut inför besök av henne, men hon sade aldrig något utan kunde bara gå fram, ta bort några vissna blad och sedan vara det inget mer med det. Ja nog saknar jag henne allt. Hon lämnade oss i maj 2009 bara några dagar innan hon skulle fylla 98 år. <3 till dig.

Jag skulle ju fortsätta på krönikan från förra veckan men det känns lite avlägset. Igår gjorde jag ett besök på vårdcentralen (efter stora påtryckningar från arbetskamrater) för att kolla min snuva, kunde det vara bihålsinflamation, allergi mm mm? Inget av detta var rätt. En ren förkylning som inte vill ge sig riktigt än, att "bara" ha haft besvär i 19 dagar var  inget att hänga upp sig på. 150 kr och tack.

Har ni uppmärksammat att vi  i Eskilstuna uppmanas att vara med i Idétävlingen Vad Vill Du Ska Vara i, Omkring och På din Å? Jag tänker inte skicka in men visst vore det trevligt med fler gångstigar och massor av små mysiga kiosker med glass, kaffe osv, möjlighet till att låna spel typ kubb eller olika brädspel. Typiska sommar projekt för företagsamma ungdomar kanske.

Läste om att nu ska skolpoliserna pensioneras, ialla fall i Stockholm (vet inte om vi har några kvar här) trafikkontoret anser inte att trafiksäkerheten är barnens ansvar. Klokt. Själv var jag skolpolis i Skultuna när jag gick i åk6. Oj vad viktig man kände sig. I ur och skur stod man 20 minuter varje dag, en vecka itaget, vid korsningen mot skolan. När man kom till skolan fick man en ostmacka och varm choklad, OCH börja senare. Innan skolavslutningen var det resa till Kolmården med två "riktiga" poliser. Bussen var full av barn som nog lite till mans tänkte att -jag ska också bli polis. Men så blev det ju inte nu för mig.

Nä nu avslutar jag med en skön bild på Liv.........

.........en eftermiddag i Rothoffsparken

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

konsten att veta när man ska säga ja och nej

Hej. Jag har gjort en överslagsberäkning hur min tid ska förvaltas så bra som möjligt fram till nyår. HAHAHAHA säger jag bara. Ska förklara. Att bli tillfrågad om jag vill vara med i en grupp som fackförbundet Visions socialpolitiska strateg ska bilda för att träffa Margareta Winberg under hennes arbete med att se över socialtjänstlagen, det säger man absolut ja till. När en ungdom svarar på ett sms som jag skickat för länge sedan svarar att jo nu har hen insett att ett besök hos mig måste till, då gör man plats i bokningslistan, när en medlem inom vår Visons avdelning vill diskutera en angelägen fråga ja då finns det också tid osv osv. Men när säger jag nej då??? Jo faktiskt gjorde jag det igår när en kollega undrade om jag kunde närvara på en gymnasieskola för att ge ett utifrån perspektiv på en fråga de ska diskutera. Det var svårt men det gick. Det finns otaliga exempel på händelser den senaste tiden som har gjort att jag verkligen måste tänka till - är det...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt i veckan spaning

Vet inte riktigt vad jag fick rubriken ifrån men den får stå kvar, hihi. Förra veckans jobb innehöll många olika aktiviteter. Det är väl det som är tjusningen med mitt jobb. Har ingen avsikt att bli för privat här men fick till mig en uppdatering hur en vän just nu mår och det gjorde mig ledsen. Tänk vad livet kan ändra sig fort. Jag har ganska många år levt med den vetskapen men det blir i alla fall obehagligt när det känns som en kraftigt käftsmäll  dyker på en. Jag har varit socionom i drygt 30 år och aldrig ångrat mig........nä aldrig. Det jag får till mig,  om inte varje dag så varje vecka gör mig stolt över mitt yrkesval. Jag träffade en person förra veckan som efter 1,5 timme sade att hen verkligen var glad att hen fick möjlighet att träffa mig och ville fortsätta efter min semester. Ärendet kom inte den vanliga vägen utan mötet blev av pga den goda kontakten och partnerskap som byggts upp mellan min verksamhet och polismyndigheten. Jag har alltid sagt att målgrupp...
Skicka en kommentar
Läs mer

Min blogg som professionell

Hej. Nu har jag bestämt att jag kommer blogga utifrån min profession - socionom på Stödcenter för unga brottsoffer. Hade ett samtal med en vän igår som också bloggar och då väcktes idén att använda detta forum att berätta vad jag är med om, vad jag tycker är bra och mindre bra med den organisation jag befinner mig i. Att det kommer vara viktigt för mig att göra vissa avvägningar utifrån de teman jag kommer skriva om. Självklart kommer jag skriva så att ingen ska känna sig påhoppad/kränkt, men jag kommer vara tydlig med vad jag anser om vissa saker i vissa frågor, och då får jag räkna med att alla inte kommer tycka som jag. Jag har jobbat inom "socialsvängen" i snart 30 år så jag anser att jag har en del på fötterna inom de ämnen och teman jag kommer ta upp här. Har ingen aning om vilka som kommer läsa detta, om nu någon överhuvudtaget kommer läsa och reagera på min blogg. Det får tiden utvisa. En kort inledning är på sin plats. Jag blev klar socionom 7 januari 1986. Det v...
Läs mer