Fortsätt till huvudinnehåll

Det gör ont i hela kroppen

Lusten att skriva dagliga blogginlägg har fått sig en törn. Det som händer hos oss i Europa har krypt in under skinnet på mig. Jag får ont i bröstet utan att veta varför flera gånger och känner att tårarna skulle vilja komma ut. Vill egentligen ha alla mina nära och kära omkring mig nu så jag kunde krama dem, ge en klapp på kinden eller bara titta på dem. Det jag vaknade till idag var bara en stor tomhet och allt plingande på mobilen när Aftonbladet hade lagt ut det senaste. Det var ovanligt tyst vid frukostbordet, prasslandet från tidningen kändes som en rysning, vad skulle det stå på andra sidan, vill jag läsa det, orkar jag läsa det. Självklart kommer jag läsa det, självklart kommer jag reagera så gott jag kan. Vet att jag har vänner som är mycket oroliga för sina anhöriga som finns där det är mest oroligt just nu. Mina tankar finns hos dom.


Känns futtigt att ta upp något annat idag. Kram till er alla via cyber, vi hörs


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

konsten att veta när man ska säga ja och nej

Hej. Jag har gjort en överslagsberäkning hur min tid ska förvaltas så bra som möjligt fram till nyår. HAHAHAHA säger jag bara. Ska förklara. Att bli tillfrågad om jag vill vara med i en grupp som fackförbundet Visions socialpolitiska strateg ska bilda för att träffa Margareta Winberg under hennes arbete med att se över socialtjänstlagen, det säger man absolut ja till. När en ungdom svarar på ett sms som jag skickat för länge sedan svarar att jo nu har hen insett att ett besök hos mig måste till, då gör man plats i bokningslistan, när en medlem inom vår Visons avdelning vill diskutera en angelägen fråga ja då finns det också tid osv osv. Men när säger jag nej då??? Jo faktiskt gjorde jag det igår när en kollega undrade om jag kunde närvara på en gymnasieskola för att ge ett utifrån perspektiv på en fråga de ska diskutera. Det var svårt men det gick. Det finns otaliga exempel på händelser den senaste tiden som har gjort att jag verkligen måste tänka till - är det...

Mitt i veckan spaning

Vet inte riktigt vad jag fick rubriken ifrån men den får stå kvar, hihi. Förra veckans jobb innehöll många olika aktiviteter. Det är väl det som är tjusningen med mitt jobb. Har ingen avsikt att bli för privat här men fick till mig en uppdatering hur en vän just nu mår och det gjorde mig ledsen. Tänk vad livet kan ändra sig fort. Jag har ganska många år levt med den vetskapen men det blir i alla fall obehagligt när det känns som en kraftigt käftsmäll  dyker på en. Jag har varit socionom i drygt 30 år och aldrig ångrat mig........nä aldrig. Det jag får till mig,  om inte varje dag så varje vecka gör mig stolt över mitt yrkesval. Jag träffade en person förra veckan som efter 1,5 timme sade att hen verkligen var glad att hen fick möjlighet att träffa mig och ville fortsätta efter min semester. Ärendet kom inte den vanliga vägen utan mötet blev av pga den goda kontakten och partnerskap som byggts upp mellan min verksamhet och polismyndigheten. Jag har alltid sagt att målgrupp...

Min blogg som professionell

Hej. Nu har jag bestämt att jag kommer blogga utifrån min profession - socionom på Stödcenter för unga brottsoffer. Hade ett samtal med en vän igår som också bloggar och då väcktes idén att använda detta forum att berätta vad jag är med om, vad jag tycker är bra och mindre bra med den organisation jag befinner mig i. Att det kommer vara viktigt för mig att göra vissa avvägningar utifrån de teman jag kommer skriva om. Självklart kommer jag skriva så att ingen ska känna sig påhoppad/kränkt, men jag kommer vara tydlig med vad jag anser om vissa saker i vissa frågor, och då får jag räkna med att alla inte kommer tycka som jag. Jag har jobbat inom "socialsvängen" i snart 30 år så jag anser att jag har en del på fötterna inom de ämnen och teman jag kommer ta upp här. Har ingen aning om vilka som kommer läsa detta, om nu någon överhuvudtaget kommer läsa och reagera på min blogg. Det får tiden utvisa. En kort inledning är på sin plats. Jag blev klar socionom 7 januari 1986. Det v...