Fortsätt till huvudinnehåll
Nu var det så länge sedan jag skrev så det jag hade tänkt skriva känns väldigt avlägset, tiden finns tydligen inte riktigt till detta och ändå tycker jag det är kul att skriva. Om det sedan finns folk som vill läsa är det ju ett plus.
VÅREN är här, om den tänker stanna har den väl inte riktigt bestämt, men skönt är det.
Nu är brorsan yngsta son tonåring, herre gud vad det går fort. Vi firade Felix i helgen. Liv var lite avvaktande till en början sedan kom hon nog på vem han var för sedan var det leka som gällde.

Man kan alltid vara säker på att fikat hemma hos fam Roos är av högsta klass, även denna gång......................

plus några sorter till.
Nä nu tröt det igen, så jag slutar nu. Får se om det kan bli en period med veckokrönika igen.
MÅ gott alla VÄNNER :)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

konsten att veta när man ska säga ja och nej

Hej. Jag har gjort en överslagsberäkning hur min tid ska förvaltas så bra som möjligt fram till nyår. HAHAHAHA säger jag bara. Ska förklara. Att bli tillfrågad om jag vill vara med i en grupp som fackförbundet Visions socialpolitiska strateg ska bilda för att träffa Margareta Winberg under hennes arbete med att se över socialtjänstlagen, det säger man absolut ja till. När en ungdom svarar på ett sms som jag skickat för länge sedan svarar att jo nu har hen insett att ett besök hos mig måste till, då gör man plats i bokningslistan, när en medlem inom vår Visons avdelning vill diskutera en angelägen fråga ja då finns det också tid osv osv. Men när säger jag nej då??? Jo faktiskt gjorde jag det igår när en kollega undrade om jag kunde närvara på en gymnasieskola för att ge ett utifrån perspektiv på en fråga de ska diskutera. Det var svårt men det gick. Det finns otaliga exempel på händelser den senaste tiden som har gjort att jag verkligen måste tänka till - är det...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt i veckan spaning

Vet inte riktigt vad jag fick rubriken ifrån men den får stå kvar, hihi. Förra veckans jobb innehöll många olika aktiviteter. Det är väl det som är tjusningen med mitt jobb. Har ingen avsikt att bli för privat här men fick till mig en uppdatering hur en vän just nu mår och det gjorde mig ledsen. Tänk vad livet kan ändra sig fort. Jag har ganska många år levt med den vetskapen men det blir i alla fall obehagligt när det känns som en kraftigt käftsmäll  dyker på en. Jag har varit socionom i drygt 30 år och aldrig ångrat mig........nä aldrig. Det jag får till mig,  om inte varje dag så varje vecka gör mig stolt över mitt yrkesval. Jag träffade en person förra veckan som efter 1,5 timme sade att hen verkligen var glad att hen fick möjlighet att träffa mig och ville fortsätta efter min semester. Ärendet kom inte den vanliga vägen utan mötet blev av pga den goda kontakten och partnerskap som byggts upp mellan min verksamhet och polismyndigheten. Jag har alltid sagt att målgrupp...
Skicka en kommentar
Läs mer

Min blogg som professionell

Hej. Nu har jag bestämt att jag kommer blogga utifrån min profession - socionom på Stödcenter för unga brottsoffer. Hade ett samtal med en vän igår som också bloggar och då väcktes idén att använda detta forum att berätta vad jag är med om, vad jag tycker är bra och mindre bra med den organisation jag befinner mig i. Att det kommer vara viktigt för mig att göra vissa avvägningar utifrån de teman jag kommer skriva om. Självklart kommer jag skriva så att ingen ska känna sig påhoppad/kränkt, men jag kommer vara tydlig med vad jag anser om vissa saker i vissa frågor, och då får jag räkna med att alla inte kommer tycka som jag. Jag har jobbat inom "socialsvängen" i snart 30 år så jag anser att jag har en del på fötterna inom de ämnen och teman jag kommer ta upp här. Har ingen aning om vilka som kommer läsa detta, om nu någon överhuvudtaget kommer läsa och reagera på min blogg. Det får tiden utvisa. En kort inledning är på sin plats. Jag blev klar socionom 7 januari 1986. Det v...
Läs mer