Lusten att skriva dagliga blogginlägg har fått sig en törn. Det som händer hos oss i Europa har krypt in under skinnet på mig. Jag får ont i bröstet utan att veta varför flera gånger och känner att tårarna skulle vilja komma ut. Vill egentligen ha alla mina nära och kära omkring mig nu så jag kunde krama dem, ge en klapp på kinden eller bara titta på dem. Det jag vaknade till idag var bara en stor tomhet och allt plingande på mobilen när Aftonbladet hade lagt ut det senaste. Det var ovanligt tyst vid frukostbordet, prasslandet från tidningen kändes som en rysning, vad skulle det stå på andra sidan, vill jag läsa det, orkar jag läsa det. Självklart kommer jag läsa det, självklart kommer jag reagera så gott jag kan. Vet att jag har vänner som är mycket oroliga för sina anhöriga som finns där det är mest oroligt just nu. Mina tankar finns hos dom. Känns futtigt att ta upp något annat idag. Kram till er alla via cyber, vi hörs
Kommentarer
Skicka en kommentar