Fortsätt till huvudinnehåll

Vykort från semestern

En vecka av semestern är nu avklarad. Kan sammanfattas med dessa ord - slappat, gosat med barnbarnet, ogillat vädret.
En av fb-vännerna skrev att hon inte skulla skriva i sin blogg idag eftersom allt som hänt henne kändes futtigt med tanke på det hemska i Norge. Jag kan hålla med henne, men kände att jag behövde bli lite vanlig, tråkig eller vad jag ska kalla det, för senaste dygnet har varit så ovanligt, overkligt och en del andra ord med o framför.

Det här med "sommar i P1" har funnits i mina tankar ett par dagar. Dom senaste åren har jag ringat in alla program jag velat lyssna på, prickat för i almanackan, men när säsongen är slut har det oftast bara blivit att jag lyssnat på ett eller två program. Tiden finns, radio finns så.....? Vad skulle jag prata om och vilken musik skulle jag spela om jag fick chansen att vara med? 1,5 timme för att få säga precis vad jag ville och spela den musik jag gillar. Tydligen är det vikitgt hur man börjar programmet och hur sista meningen lyder, så undra om någon skulle lyssna på mitt program eller om man skulle skylla på tiden och ingen radio för att slippa.

Förklaringen till dagens rubrik är att jag vill meddela att jag inte kommer vara en av de 47% svenskar som varje år skickar vykort under semestern till sina nära och kära, eller till dom man vill imponera på och berätta vilken underbar semestertripp det blev till........ja vad den nu blev för ställe. Ni som är mina fb-vänner kan läsa bloggen om det intresserar, de andra klarar sig säkert utmärkt ändå.
Här kommer i alla fall några kort från veckan.

Liv och gammelmormor tar sig en tur.
Max firade sin 18-årsdag med blandat annat "gubbegubb"tårta, MUMS

Denna Västerbotten paj med grönsaker hade en strykande åtgång, MUMS

Ha en bra vecka :))

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu ni är jag på gång igen

Hej på er. Ska inte skriva så mycket varför jag inte varit ute här på så många år utan mer fokusera på varför jag känner för att börja skriva igen. Det händer mycket omkring oss i denna globala värld som både är otäck och förvirrande för en kvinna som mig. I min profession möter jag mycket  lidande men också stora portioner hopp om en bättre framtid både på det individuella planet men också mer kopplat till tron om en bättre värld. Jag är så tacksam för alla möten jag får ha med de som har kontakt med Stödcenter för unga brottsoffer. Jag har ett rikt nätverk som ger min stimulans för att kunna vara en god tjänsteman, med allt vad det innebär. Kommer nog skriva lite mer om allt positivt jag får möta i mitt jobb, inte minst under mina föreläsningar på temat LIVET PÅ NÄTET, som vänder sig i första hand till föräldrar som har barn i skolåldern. I mitt privat liv har det också hänt väldigt mycket sedan 2012. Kommer inte skriva så mycket om det heller utan mer fokusera på framtiden. Tän...

Omorganisation IGEN!!!!

Det här med omorganisation är ju ett ständigt påhitt som man får leva med om man jobbar inom offentligt förvaltning, helt OK. Men nu känns det lite extra för om nu det här går igenom kommer gamla goa ungdomsgruppen splittras. Genom åren har vi ändå kännt att vi haft varandra när det gungat och blåst orkan,men nu är den tiden förbi. Gällande Stödcenters framtid är jag relativt tillfreds med förslaget, jag känner alla som i såfall blir mina närmaste kolleger, MEN vem blir chef??????? (rysning) Nä nu ska jag försöka landa i känslan att vara ledig i två veckor och bara göra roliga saker. Har förstått att det nya modeordet bland semsterfirare är "glamping" = glammig camping. Nu blir det inte det den här gången men vår nya husvagn ska upp till landet, så vi får lära känna varandra.Så vi kan väl kalla det för en liten glamping. Så ser den ut, vårat lilla hus på hjul.

Hejohåjobbapå

Hösten har gjort sitt inträde ganska rejält. Ruggiga mornar och klara soliga dagar för att snabbt övergå till ett djupt mörker (då man märker att reflexerna inte kommit fram än). Tänkte inte bli så lång idag. Första dagen på Känn dig trygg - förebygg är avklarad. Att numera åka ut till skolorna istället för att eleverna kommer till Munktell fungerar bra tycker jag. Att vara på deras hemarena har sina fördelar. Men visst, huvudet känns något tungt. Jag ser det i alla fall som en bra resa att göra för att uppmärksamma ungdomarna på det som jag vill förmedla - hur de själva kan göra för att känna sig trygga på nätet, och vilka rättigheter dom har om nu det tråkiga skulle ske - att bli utsatt för något brottsligt. I år har jag min workshop ihop med fältgruppen, något som känns otroligt bra. I samband med dessa veckor planeras det för framtidscafé för boende i olika stadsdelar plus föräldrafika vissa mornar. Även här är temat Livet På Nätet.  Även vi i Sörmland har blivit varnade av...